Långfredagen 1976

Den här bilden fick mig att tänka på många saker på en gång;
Stark kärlek, utbrändhet, påskbrasor och minnet av när mitt hem brann upp långfredagen 1976. Det var en fruktansvärd kväll på många sätt men det jag minns tydligast var min mamma och pappas förtvivlan samt alla de människor som stod i lång kö längs vägen i sina bilar och tittade på vår familjetragedi. Jag minns hur de gick runt bland bilarna och rökte och bjöd varandra på öl eftersom det var dans i bygden samma kväll. Jag såg dem skratta och några begav sig upp till huset och de gick med svajiga upprymda steg. Jag såg också silhuetten av min pappa som desperat försökte finna på råd. Men huset var redan övertänt. 

För många av dessa människor blev denna jätteeld som en slags häftig förfest. Jag stod i granntantens fönster och såg på dem länge och kände ett djupt förakt. Jag var 12 år och tappade förtroendet för vuxna människor där och då. Jag minns väldigt väl både ilskan och hatet jag kände.

Sen dess har det legat en slags tillitskris och vibrerat inom mig.
Och så går då åren.

Hursomhelst så har jag nu tagit elden tillbaka in i mitt liv som en god vän och kraft. Jag har eldat ute här hemma nästan varje dag det senaste året och njuter av att se vad elden ger och gör.
Och jag känner också tillit nu,
till nästan allt…

(”Portrait of a Heart” by Christian Schloe)

.

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *