skägg

De där promenaderna på våren slår ju allt.
Jag får under dem lust att tro på Jesus igen.
Min barndoms Jesus som jag träffade på söndagsskolan.
Han som stod på en äng under ett träd och höll ett lamm i famnen. Fåren låg och vilade runt honom och det var alltid vår eller sommar. Jag trodde stenhårt på honom. Han hade skägg och var lite lik min pappa. Jag färglade honom och hans omgivning omsorgsfull
t varje söndag med vaxkritor.
När det var friidrott eller andra tävlingar på tv hejade jag alltid på de som hade skägg, för de var lite lik min pappa.
Jag gillade oftast de lärare med skägg lite mer än de utan, i högstadiet, troligen för att de påminde lite om min pappa.
Men sen, när jag som ganska vuxen valde partners valde jag definitivt inte de män med skägg, för det var otroligt omoget och obearbetat att välja en man utifrån att han liknade min pappa.
Så jag letade hela vuxna livet efter män utan skägg
och så fick det bli.
Jag lever nu sen en tid i en nära relation med en skäggig man och det är den finaste relation jag någonsin upplevt. Han har alltså skägg och ändå är han inte lik min pappa…

 

 

 

 

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *